LÄNK: American Kids Are Developing British Accents Watching Too Much ‘Peppa Pig’
Det här var intressant! Det är lite märkligt hur ett TV-program kan få barnen att ta efter så mycket, man skulle ju tro att föräldrar och andra i barnets närhet skulle ha större inflytande. Jag blev påmind om en diskussion för några år sedan där en person som bodde i Skåne berättade att hennes barn, som pratade skånska, helt plötsligt bytte dialekt när de lekte att de var karaktärer från barnprogram de brukade titta på, som alltså inte talade skånska. Flera andra föräldrar bekräftade sedan detta, deras barn gjorde samma sak. Men de här amerikanska barnen verkar alltså ha tagit efter uttalet från filmerna även i helt andra sammanhang.
När jag var liten ska jag tydligen ha plockat upp uttal från kompisar som talade någon annan dialekt eller hade utländsk brytning, men det var inget jag gjorde konsekvent, bara med vissa ord. Sedan har jag alltid varit en ”dialektpapegoja” och gör fortfarande så här ibland, framför allt med svenska dialekter, men ibland även utländska brytningar. Jag kan dock inte byta på kommando, men om jag inte tänker på vad jag gör kan det hända.
Är det någon som har barn eller jobbar med barn och har upplevt något liknande?
(När jag jobbade som lärare tyckte mina elever ibland att det var jättekonstigt att jag inte kunde prata amerikansk engelska, men varför skulle jag göra det, när jag har ett brittiskt uttal som ”fastnat” och dessutom inte kan byta dialekt på svenska ”bara sådär”. Varför skulle jag då ha lättare för det på ett språk som inte är mitt modersmål? Tillbringar jag en längre stund med amerikaner tenderar jag att plocka upp deras uttal, så till sist blir det någon skum blandning, men jag tycker inte att det är så himla viktigt att hålla fast vid det ena eller det andra, egentligen.)
/Karolina
Sahlins språktjänster 