EDIT: Jag vet inte vad som hänt med styckeindelningen i det här inlägget. Det ser jättebra ut innan jag publicerar, men sedan ser det bara ut som en ”vägg av text”.
Jag är ett stort fan av
Duolingo och fastnade i det så fort jag upptäckte det, vilket jag gjorde tack vare en kollega som börjat lära sig portugisiska med appen. Jag började med spanska och insåg att jag faktiskt lärde mig saker ordentligt och det snabbare än jag väntat mig.
Jag ansökte senare om att hjälpa till att bygga upp kursen i svenska från engelska. Det höll jag på med ett tag, fram tills den släpptes i betaversion för några år sedan. Då hoppade jag av eftersom det tog ganska mycket tid, men det var en rolig erfarenhet.
Det jag ser som den stora fördelen med Duolingo jämfört med många andra språkappar jag provat, är att den inte bara tränar enskilda ord utan hela meningar nästan från början. Och meningarna är inte alltid helt seriösa. 😀
Det händer rätt ofta att folk som pluggar olika språk med hjälp av Duolingo klagar på att man inte lär sig några vettiga meningar, utan att det ser ut lite som i det här exemplet. (Översättning längst ner).
Ja, lite så är det med Duolingo , alla meningar är inte jätteanvändbara som de är, men visst är det lite roligare än det vanliga tjatet om ”Var ligger stranden?” och ”Vad kostar ett kilo äpplen?” och sådant? (Sådant finns också med, förresten.)
Duolingo fungerar så att man börjar med några enkla ord, som ”mannen”, ”kvinnan”, ”flickan”, ”pojken” och sedan bygger man vidare genom att lägga till lite i taget, ”Mannen äter”, ”Flickan läser” och sedan lite till, ”Flickan läser en bok”, ”Mannen dricker vatten”. Efterhand tillkommer fler ord och mer avancerade meningar. Alla dessa är inte jätteseriösa, kurserna byggs upp av användarna och det är fullt tillåtet att skoja till det emellanåt, så länge det är grammatiskt korrekt. Faktum är att jag tycker att det är roligare, för det vidgar ordförrådet på ibland lite oväntade sätt och de flesta meningar är faktiskt helt rimliga.
Sedan kan man så klart diskutera hur ofta man säger något som ”Hunden respekterar kaninen” (Inte speciellt ofta, troligtvis). Men förmodligen vill man ju komma längre än att bara rapa upp inlärda fraser och tänker man ett steg längre inser man att det man lär sig är hur meningarna är uppbyggda för att man själv ska kunna konstruera meningar med vilka ord man vill. Det man lär sig är strukturen och faktum är att när det är lite knäppa exempel kommer man ihåg det för att man reagerar mer än man gjort om det handlat om att fråga efter vägen till hotellet eller beställa glass.
Kan du säga ”Barnen äter gröna äpplen” har du, under förutsättning att du inte bara upprepat det som en papegoja hundra gånger utan även funderat lite över hur orden och meningen ser ut, lärt dig hur man böjer en typ av regelbundna verb i plural (mangent), att adjektivet kommer efter det substantiv det beskriver, utom i ett fåtal undantagsfall (des pommes vertes), du har lärt dig bestämd artikel i plural (les), förutom att du vet vad ”barn” och ”äpple” heter. Det betyder att du har möjlighet att skapa oändligt många egna meningar utifrån detta exempel, även om du inte kommer att prata om barn som äter gröna äpplen jätteofta.
Det finns förresten ett Twitterkonto som heter ”
Shit Duolingo says” och som lägger upp roligheter folk stöter på i kurserna.
/Karolina
Jag: Goddag
Fransk person: Hur står det till?
Jag: Hunden respekterar kaninen.
Fransk person: Vad…
Jag: Jag är kort.
Fransk person: Jag–
Jag: Barnen äter gröna äpplen
Sahlins språktjänster 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.