Amerikanska barn talar med brittisk accent

LÄNK: American Kids Are Developing British Accents Watching Too Much ‘Peppa Pig’

fb-1549889910993-1549889913364

Det här var intressant! Det är lite märkligt hur ett TV-program kan få barnen att ta efter så mycket, man skulle ju tro att föräldrar och andra i barnets närhet skulle ha större inflytande. Jag blev påmind om en diskussion för några år sedan där en person som bodde i Skåne berättade att hennes barn, som pratade skånska, helt plötsligt bytte dialekt när de lekte att de var karaktärer från barnprogram de brukade titta på, som alltså inte talade skånska. Flera andra föräldrar bekräftade sedan detta, deras barn gjorde samma sak. Men de här amerikanska barnen verkar alltså ha tagit efter uttalet från filmerna även i helt andra sammanhang.

När jag var liten ska jag tydligen ha plockat upp uttal från kompisar som talade någon annan dialekt eller hade utländsk brytning, men det var inget jag gjorde konsekvent, bara med vissa ord. Sedan har jag alltid varit en ”dialektpapegoja” och gör fortfarande så här ibland, framför allt med svenska dialekter, men ibland även utländska brytningar. Jag kan dock inte byta på kommando, men om jag inte tänker på vad jag gör kan det hända.

Är det någon som har barn eller jobbar med barn och har upplevt något liknande?

(När jag jobbade som lärare tyckte mina elever ibland att det var jättekonstigt att jag inte kunde prata amerikansk engelska, men varför skulle jag göra det, när jag har ett brittiskt uttal som ”fastnat” och dessutom inte kan byta dialekt på svenska ”bara sådär”. Varför skulle jag då ha lättare för det på ett språk som inte är mitt modersmål? Tillbringar jag en längre stund med amerikaner tenderar jag att plocka upp deras uttal, så till sist blir det någon skum blandning, men jag tycker inte att det är så himla viktigt att hålla fast vid det ena eller det andra, egentligen.)

/Karolina

Långsam uppdatering av hemsidan

Det går inte fort, men det går långsamt. 😀

Som ni kanske sett ser hemsidan lite eländig ut för tillfället, lite grann som en byggarbetsplats där det tas lite för många fikapauser.

Detta är vi plågsamt medvetna om och vi kan i alla fall säga så mycket som att den nödvändiga informationen finns här, men det är lite rörigt och inte så snyggt.

Hur kan detta komma sig? Jo, Karolina gav sig på att försöka byta tema på hemsidan, WordPress tillhandahåller en mängd snygga sådana som man kan anpassa med egna bilder och annat kul. Dessa experiment resulterade i att flera delar försvann och det blev lite för rörigt och knepigt att få allt att se bra ut igen. Vi jobbar på det. planen är att det ska vara klart till någon gång i februari.

Även om det är bra att ha en snygg och inbjudande hemsida får man prioritera lite när det finns jobb att göra också. Då pillar man med hemsidan på den tid som blir över.

Tio år sedan idag

Facebooks minnesfunktion är rätt trevlig för att den påminner om saker från förr. Idag är det till exempel på dagen 10 år sedan jag blev kontaktad av en redaktör på Egmont. Hon hade hört av sig till Natur & Kultur och ville ha kontakt med den översättare som hade översatt Philip Pullmans ”Den mörka materian”. Uppdraget handlade om att översätta de tio ungdomsromanerna i serien ”39 Clues”.

Hösten 2008 hade varit rätt tunn med jobb och samma dag fick jag även en förfrågan om att översätta en bok om pansarfordon åt Replik. Ända sedan dess har det varit fullt upp med jobb. Idag har vi till exempel jobbat med korrektur åt Fria Ligan (äventyret ”Den grå döden”) och Eloso (snabbstartsregler till “Sagospelet Äventyr”), översättningar åt Booking (hotellbeskrivningar), Space 360 (äktenskapsintyg, födelsebevis med mera från före detta franska kolonier) och Åskfågeln (soloäventyr). Och dessutom har vi idag fått ett uppdrag om att korrekturläsa en roman! Fullt upp med andra ord!

/Olle

20181021_155553.jpg

Skönlitteratur med helt nyanlända elever – går det?

Det här låter verkligen jättebra! Det känns som ett väldigt bra sätt att få elevernas självförtroende att växa.

Hjärtat hos @frksarapersson

Ibland får jag höra att det inte går, att eleverna måste lära sig fler ord först, att de ändå inte skulle förstå. Men, jo! Det går! Och det är dessutom elevernas rättighet, anser jag. Dels ingår det i kursplanen för svenska som andraspråk, dels behöver alla barn få ta del av välskriven litteratur och få hjälp att ta sig in i föreställningsvärldar. För njutning, fantasi och kunskap.

Genom gemensam litteraturläsning kan vi jobba med:

  • Ordförråd
  • Lässtrategier
  • Grammatik
  • Litterära grepp
  • Att diskutera livsfrågor
  • Att leva sig in i olika livsöden
  • Att få nya perspektiv
  • Att få kunskap om andra tider och platser
  • Igenkänning och spegling

Och dessutom ge ”rika möjligheter att samtala, läsa och skriva … utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga” som kursplanen föreskriver.

Men hur gör man då? Ja, naturligtvis krävs det att jag som lärare noggrant planerar hur jag vill att…

Visa originalinlägg 415 fler ord

Vi fyller år!

I veckan fyllde företaget sex år! Det är alltså så länge vi har arbetat under de här formerna, översättning har vi sysslat med längre än så.
I november 2011 började vi alltså jobba tillsammans under namnet Sahlins språktjänster.

Det tyckte vi att vi skulle fira, så det blev några goda ostar, kex, vindruvor, tomatmarmelad och mousserande vin.

(Tallriksunderläggen och servetterna kommer förresten från Slottsboden på Kungliga slottet, ostarna och tomatmarmeladen inhandlades på Paradiset i Sickla igår eftermiddag)

(Vill ni hjälpa oss att fira får ni gärna swisha ett bidrag till Ballongmagi – 1232220762)

firande

Saker vi gjort

Den senaste katalogen från SF-Bokhandeln dök precis upp och innehåller flera saker vi har varit inblandade i. Novellsamlingen Zonen vi ärvde samt rollspelen Ur varselklotet och Sagospelet Äventyr har vi språkgranskat under året och för bara någon vecka sedan lämnade vi ifrån oss reviderade versioner av Olles gamla översättningar av Philip Pullmans trilogi som inleds med Guldkompassen.

sfbok

Boksignering

boksignering

I lördags var det signeringsdags på SF-Bokhandeln med författarkollektivet Fruktan och Anders Fager. Fruktan uppstod ur en skrivarkurs som Anders höll i för några år sedan och nu stod de där med sina nya böcker – ”Zonen vi ärvde”, en novellsamling till Mutant: År 0 av Fruktan och ”För gudinnan”, Anders roman förankrad i världen till rollspelet Kult. I våras fick vi uppdraget att korrekturläsa ”Zonen vi ärvde” och det var helt klart ett av årets roligaste och mest spännande jobb!

Champollion och hieroglyferna

Idag är det den internationella översättardagen. Den firas varje år den 30 september på Hieronymusdagen. Hieronymus översatte Bibeln vid slutet av 300-talet och betraktas som översättarnas skyddshelgon. FIT, det internationella översättarförbundet, lanserade 1991 dagen som en officiell översättardag för att visa solidaritet med översättare i alla länder, eftersom man ville lyfta fram yrket globalt.

Vi vill idag uppmärksamma en annan viktig översättare, nämligen Jean-François Champollion, född den 23 december 1790 i Figeac, död den 4 mars 1832 i Paris. Champollion var fransk egyptolog och den som knäckte nyckeln till hieroglyferna genom att han kunde visa att hieroglyfisk text var uppbyggd med en blandning av ideogram (kombinerade tecken för abstraktioner), bokstäver med ett bestämt ljudvärde och rena avbildningar (att till exempel en sol betyder ”sol”).

År 1822 lyckades han tyda inskriptionen på Rosettastenen och hade då stor hjälp av sina kunskaper i koptiska, som var en rest av det gamla egyptiska språket. Därefter jämförde han texterna med andra hieroglyfiska inskriptioner och lyckades så småningom dechiffrera ett 80-tal kungliga namn. Hans ordbok och grammatik, Précis du système hiéroglyphique, utkom 1824. Under de följande åren publicerade han flera verk om hieroglyferna.
Om man vill läsa mer om Champollion och lösandet av hieroglyfernas gåta rekommenderas boken Egyptens nycklar av Roy och Lesley Adkins.

Maskinöversättning och CAT tools

Ibland kan man skratta åt maskinöversättningens ibland rätt galna resultat, men samtidigt är det ett kraftfullt verktyg om det används på rätt sätt. Maskinöversättningar har blivit stadigt bättre sedan de första programmen kom, men kan fortfarande inte ersätta en mänsklig översättare. Som översättare har man dock stor nytta av en annan sorts program, CAT tools, som står för Computer-Assisted Translation. Detta är program som fungerar som en förlängning av översättarens eget minne, genom att programmet lagrar och minns tidigare översättningar, vilket gör det lätt att få konsekvens i nyöversättningar. Ett CAT-program lagrar segment som i regel definieras som enskilda meningar. När ett exakt likadant eller nästan likadant segment dyker upp i en text plockar programmet fram tidigare versioner ur minnet. Programmen är särskilt effektiva när det gäller till exempel instruktioner och kataloger eller vid rena uppdateringar av texter. Det mest kända av alla CAT-program är förmodligen Trados. Ett lite mindre känt är Wordfast som utvecklats av Yves Champollion, en nutida ättling till Jean-François. The force of translation is strong in that family, skulle man kunna säga!

Hur mycket får man ändra?

Idag hittade jag den här artikeln, om en koreansk roman som översatts till engelska. Översättningen har tydligen blivit väldigt hyllad, trots att den innehåller både rena fel och tillägg som översättaren tagit sig friheten att göra.

Boken heter ”The Vegetarian”, jag hade inte hört talas om den tidigare. Tydligen har den fått väldigt mycket beröm och de recensioner jag läst har varit positiva.

Det går i princip inte att göra en översättning som är 100 % korrekt, eller i alla fall inte en som alla läsare kommer att bli nöjda med. Det en person tycker är bra kommer någon annan att såga. Så är det. De fel som räknas upp i artikeln är visserligen rätt grova, men förmodligen sådant som inte stör eller förändrar berättelsen nämnvärt, vilket artikelförfattaren också säger.

Det som däremot får mig att stanna upp och fundera lite är de här tilläggen som gjorts. Hur stora friheter får man ta sig, egentligen? Själv skulle jag nog inte våga, visst måste man göra anpassningar, ibland behöver man skjuta in förklaringar när det handlar om företeelser som inte finns i det land där översättningen ska ges ut och om texten ska bli begriplig måste dessa anpassningar göras. Ibland tvingas man kanske till och med ta bort något som skulle kräva en alldeles för lång förklaring eller som helt enkelt inte går att förklara. Det är inget konstigt med det. Men så verkar inte vara fallet här (jag skulle väl behöva läsa och jämföra med originalet för att avgöra det, men det faller på mina högst bristfälliga kunskaper i koreanska 😉 ) och som artikelförfattaren säger, de flesta kommer inte att läsa originalet, så är det så farligt, egentligen? Var går gränsen?

/Karolina